Det kan ju vara sjukt lockande att planera för lång tid framåt. Dels kan det kännas tryggt att veta vad som ska komma (problemet är bara att det kan vi knappast veta…framtiden är oviss tills den händer liksom), dels har vi ofta föreställningen att det är ”så man ska göra”. Men – att experimentera och sicksacka sig fram visar sig faktiskt vara mer framgångsrikt. (mer om det här)
Missförstå mig rätt. Planering fyller sin funktion. Men jag tror att vi med fördel kan lägga lite mindre tid på planering och lite mer på action. Och att vi kan korta tidshorisonten i planerandet. För det hinner hända väldigt många grejer på säg fem år som vi omöjligt kan förutse här och nu. Dessutom – när vi väl börjar GÖRA sätter vi saker i rullning som troligtvis påverkar planeringen.
